Spetsforskning med Cancerstiftelsens och donatorernas stöd

Juha Klefström är forskningsprofessor vid Stiftelsen för Finlands Cancerinstitut och leder en forskargrupp vid Helsingfors universitets medicinska fakultet. Hans arbetsgrupp utför ett banbrytande forskningsarbete med stöd av Cancerstiftelsen. ”Tack vare Cancerstiftelsen har vi kommit så långt att vi nu kan driva vidare vårt finländska forskningsprojekt på internationell nivå.”

Han är mycket oroad över finansieringen av finländsk cancerforskning överlag. ”Den finländska cancerforskningen lever vidare idag med stöd av pengar som vanliga medborgare tjänat in i sitt anletes svett. Pengarna går vidare från donatorerna via stiftelserna till cancerforskningen. Om vi här utvecklar nya läkemedel och helt nya typer av innovativa behandlingar, är det dessa donatorer vi ska rikta vårt tack till. Det är inte vårt lands usla regeringar som är värda något tack, då de i tur och ordning bara skär ner på forskningsfinansieringen hela tiden. De politiska beslutsfattarna borde hålla vad de lovar”, säger Klefström.

Målsättningen är effektiva behandlingar mot metastaserade cancerformer

Enligt forskningsprofessorn vore det allra viktigaste i fråga om behandlingar och forskning av cancer att åstadkomma effektiva behandlingar mot metastaserade cancerformer och ett genuint nationellt samarbete inom ramen för det nationella cancercentret.

”Om vi kommer åt cancern innan den har hunnit metastasera, kan en kirurg oftast ännu få bort cancervävnaden genom operationsbehandling. Men om cancern har börjat sprida sig och det uppstår metastaser, innebär det att vi börjar behandla cancern med läkemedel. Vi har dock fortfarande inte särskilt bra läkemedel mot cancer. Den största medicinska utmaningen är absolut metastaserade cancerformer. Det finns ett enormt medicinskt behov av att hitta läkemedel mot detta.”

Forskningen är nödvändig

Möjligheterna att behandla cancer utvecklas i en rasande takt. Ett klart genombrott för cancerbehandlingar var då immunbehandlingar kom med i bilden. ”Nu frågar vi oss inte längre om personer med metastaserad cancer överhuvudtaget kan botas, utan hur vi ska kunna bota en allt större andel av patienterna. Men allt detta har vi forskningen att tacka för”, betonar Klefström. ”Människor borde förstå att alla nya läkemedel och behandlingar alltid tas fram genom forskning. Vi skulle inte ge patienterna en enda behandling eller ett enda läkemedel om vi inte hade gjort enormt mycket forskning först.”

”Cancerforskning är nödvändig och Finland borde vara delaktig i den”, säger Klefström och klagar över att finländarna är så blygsamma helt i onödan. ”Vi resonerar att befolkningsmängden är liten och att vi är fattiga. Men utgångspunkten är faktiskt att Finland är en mycket välmående stat och jag anser att välmående staters uppgift är att ta ansvar för forskningen och satsa på den.”

Så länge vi enligt Klefström fortsätter att bedriva forskning i vårt land, kommer vi inom sjuk- och hälsovården att ha kompetent personal som kan använda de nya läkemedlen. Om ingen forskning skulle bedrivas i Finland, skulle det ta oerhört lång tid innan finländska patienter kan ta del av nya innovationer. Om de finländska läkarna deltar i forskningen av nya immunterapier, är de också bland de första som möjliggör sådana behandlingar för patienterna, eftersom de då utför tester och är involverade i kliniska prövningar. När ett nytt läkemedel får sitt försäljningstillstånd vet de redan hur det berörda läkemedlet ska användas. Dessutom har vi då också sjukvårdspersonal som kan använda de nya läkemedlen och utrustningen med mera. Om vi i Finland inte bedriver någon forskning, skulle detta innebära en fördröjning på tio år, innan nya behandlingsformer skulle komma till Finland och användas på bredare plan bland patienterna.

Nya och effektivare behandlingsformer är på väg

Klefströms forskargrupp har effektivt kunnat fortsätta med sitt arbete trots situationen med coronapandemin. ”För närvarande letar vi febrilt efter nya läkemedel som med stöd av cancergenen MYC sätter igång självmordsmaskineriet i cancercellerna så att kroppens immunförsvar vaknar upp och attackerar cancern. Just nu jobbar vi med detta inom ramen för ett internationellt samarbete med UCSF i San Francisco, europeiska partners och Finlands institut för molekylär medicin. Vi har också ett samarbete med det nationella cancercentret, så att vägen från våra medicinska fynd till patienten ska vara så kort som möjligt”, berättar han.

Vad innebär det pågående forskningsarbetet för patienterna?

Syftet med det pågående forskningsarbetet är att vid sidan om cellgiftsbehandlingarna, som medför biverkningar, hitta lika effektiva men betydligt säkrare behandlingsformer. ”Vi strävar inte efter att ’förgifta’ cancercellerna, utan istället att få igång dessa cellers slumrande självmordsmekanism, dvs. apoptos. Sådana behandlingar förstör inte friska celler, utan enbart de cancerceller som bär på cancergenen MYC. Genombrottet skedde för några år sedan, då vi upptäckte att celldöd som programmeras genom MYC stimulerar immunförsvaret precis lika effektivt som cellgifter.”

”För närvarande har vi fokuserat på olika former av bröstcancer, men MYC är en av de mest allmänna cancergenerna och ingår vanligtvis i nästan samtliga typiska cancerformer. För närvarande utvidgar vi vår forskning till andra fasta tumörer utöver bröstcancer. I framtiden kommer vi inte längre att fråga om det handlar om bröstcancer, prostatacancer, tarmcancer eller lungcancer, utan om den cancerform som behandlas inbegriper MYC eller inte. Behandlingen som baseras på detta har vi utvecklat tillsammans med cancercentret i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS). Vi har redan kommit väldigt långt i vårt arbete. Denna modell verkar som en effektiv metod för att förstöra cancervävnad och få immunförsvaret att vakna upp. För närvarande håller vi på och utvecklar många typer av läkemedelsbehandlingar som baseras på samma idé”, beskriver Klefström.

Cancerforskningens framtid är oroande

Det största problemet med cancerforskningen är enligt Klefström för närvarande finansieringen.

”I Finland handlar problemen om forskningsfinansieringen och svackan i fråga om kliniska prövningar. Forskningsbranschen lockar inte till sig stigande stjärnor och de duktigaste talangerna, då det enda man får läsa i tidningarna är att forskningsanslagen minskar och att anställningsförhållandena är osäkra vid universiteten eller att läkarnas arbetstid inte räcker till. Själv har jag under den senaste tiden bara med vissa förbehåll rekommenderat en akademisk karriär för mina bästa forskare.

Även om en av de saker jag gillar bäst och som ger mig stor tillfredsställelse i mitt arbete är att utbilda nya forskargenerationer i kampen mot cancern, anser jag att min uppgift också är att tänka på mina skyddslingars välbefinnande och framtid, oavsett mina egna utgångspunkter. Det måste helt enkelt bli en ändring i denna situation. Jag skulle önska att det fanns ens några enstaka personer på Arkadiabacken som hade tillräckligt med mod för att driva igenom de politiska beslut som behövs för att åstadkomma en förändring. Det vore en bra början om till exempel den finansiering som redan en gång utlovats och budgeterats kunde hitta sin väg till vårt nationella cancercentrum. Vi har fått nog av löften, festtal och klappar på huvudet. Nu behöver vi konkreta gärningar istället”, kräver Klefström.

Nya immunbehandlingar inger oss hopp inför framtiden

De nya immunbehandlingarna, dvs. dels immuno-onkologiska kombinationsbehandlingar, dels cellterapi som baseras på sådana behandlingar, ger oss nytt hopp i fråga om cancerbehandlingar, menar forskaren. I dessa behandlingsformer försöker man få patientens egen kropp att kämpa emot cancern. Syftet med behandlingen är att stärka kroppens immunreaktion mot cancern och hjälpa immunsystemet att ta kål på cancercellerna.

”Dessa behandlingar medförde ganska stora förändringar i konstellationen på vårt spelbräde. Tidigare trodde vi inte så mycket på att vi skulle kunna bota metastaserad cancer. Istället ansåg vi att vi kan förlänga patientens liv och ge patienten fler goda levnadsår. Men då vi tog i bruk immunterapin, upptäckte vi i våra kliniska prövningar att 10–20 % av patienterna i de patientgrupper som fått immunbehandlingar fortfarande var vid liv i slutet av prövningen. Bland de patienter som behandlats med jämförelseläkemedlet fanns det däremot inte många som överlevde. Under de senaste åren har vi sett helt otroliga tillfrisknanden.”

”Tidigare frågade man oss hur många fler år patienterna får leva tack vare något nytt läkemedel. Nuförtiden kan man fråga hur vi kan se till att antalet patienter som botas från cancer blir större. Detta har ändrat på hela konstellationen inom cancerforskning. Det har gett oss alla enormt mycket hopp. Även om bara en liten del av patienterna gagnas av detta idag, visar det oss trots allt att cancer faktiskt kan botas”, säger Klefström.

Text: Carita Päivänen