Målet för forskaren i barnleukemi är att barnen ska ha hela livet framför sig

Då Merja Heinäniemi gick i gymnasiet ringde hon upp canceravdelningen för barn vid sjukhuset i Kuopio och frågade om hon får komma dit och hjälpa till. Det fick hon lov till, och därför blev hon volontär och åtog sig att i ett års tid besöka avdelningen på eftermiddagarna och leka med barnen där.

– Jag vågade inte gå dit helt ensam, så jag lyckades övertala en av mina kompisar på gymnasiet att gå med mig dit. Vi tog på oss uppdraget att pyssla med barnen och turades om att besöka avdelningen varannan vecka. Vi spelade, läste och lekte med barnen. Vägen dit var inte särskilt kort, men trots detta åkte vi iväg dit efter skolan på eftermiddagarna. Därigenom fick jag en större förståelse för hurudan vardagen är för cancerdrabbade barn som hamnar där som patienter. Å andra sidan har barn en alldeles otrolig förmåga att anpassa sig. Oavsett var barnen befinner sig är de ändå lika ivriga – de vill vara med och leka och göra saker, berättar Heinäniemi.

Nyfikenheten driver henne framåt

Merja Heinäniemi hade inte från början planerat att bli cancerforskare.

– Jag har alltid varit intresserad av biologi, kemi och naturvetenskapliga ämnen. En viss nyfikenhet är ett karaktärsdrag som visat mig vägen inom naturvetenskaperna. Under studietiden blev jag intresserad av bioinformatik och dataanalys. Därigenom kommer man till nya insikter. Min nyfikna natur har drivit mig vidare, även om cancerforskning inte var det som jag började arbeta med alldeles från början. Jag har varit intresserad av hur celler och regleringen av gener fungerar. På det sättet halkade jag in på området för leukemiforskning, där man ser hur cellerna på något sätt gått sönder så att cellregleringen störs. Vi samarbetar mycket med läkarna och med sjukvården.

De mest betydelsefulla stunderna i arbetet

Forskarens arbete är hektiskt men inspirerande.

– Arbetsdagarna är ofta långa, men samtidigt omväxlande. Forskningen upptar största delen av min tid och jag arbetar tillsammans med min forskningsgrupp. Dessutom håller jag föreläsningar och utvecklar verksamheten på olika enheter och genomför forskningsprojekt i olika arbetsgrupper. Även om kvällarna kan jag återuppta någon jobbuppgift, eftersom min motivation att jobba är så stark.

Forskningsarbetet är enligt Heinäniemi ett lagarbete, även om folk bland allmänheten ibland tror att forskarna knegar på ensamma. I gruppen har alla olika kompetensområden och därför kompletterar de varandra.

– I forskningsgruppen är samarbetet den allra bästa biten. Det handlar om att vi tillsammans funderar på någon kvistig fråga och alla har olika perspektiv eftersom de läst sig in på och bekantat sig med ämnet på olika sätt. Vi har data som vi betraktar ur många olika synvinklar. På detta sätt sammanfattas och komprimeras kärnfrågan. Sedan kommer vi plötsligt på någonting som ingen annan har märkt tidigare.

De finaste stjärnstunderna i cancerforskarens arbete är när alla får ökad kunskap i takt med att invecklade problem kan lösas, och när varenda en i arbetsgruppen blir så ivrig över de nyaste fynden.

– Det händer när vi länge har grubblat över något problem och när pusselbitarna plötsligt vid en viss tidpunkt faller på plats. Det kan handla om ganska små saker. Vi förstår hur den kunskap som vi tagit fram kan tillämpas för att utveckla behandlingarna.

Hur kan man med hjälp av forskning förbättra barns möjligheter att överleva cancer?

Inom forskningsfältet för cancer hos barn har man uppnått flera betydande genombrott.

– Vi har gått framåt i stora kliv. Från tunga strålbehandlingar har vi gått till cytostatika och cytotoxiska behandlingar, därefter cellgiftsbehandling och småningom till sådana behandlingar som ger mindre biverkningar än tidigare. Vi har utvecklat behandlingsformer som fokuserar på immunologi, dvs. kroppens eget immunförsvar. Behandlingarna riktas in bättre på cancercellerna, så att det inte uppstår skador på annat håll i kroppen.

– Forskningen av cancer hos barn har en nära koppling till hur forskningsrönen tillämpas i praktiken. I fråga om cancer hos barn uppstår inte enorma skador på cellernas DNA, så där kan det vara enklare att fastställa vad som är trasigt. Även om vi inte har möjlighet att arbeta utifrån ett forskningsmaterial på tusentals personer, kan vi kombinera resultaten redan utifrån en liten mängd noggrant analyserade prover. Vi som forskar i cancer hos barn har en väldigt fin gemenskap. Alla vill uppriktigt dela med sig av resultaten, skapa mer förståelse och ha ett gott samarbete med sjukhusen.

Donatorernas stöd till cancerforskningen är oerhört värdefullt

Även om cancer är ovanligt hos barn, är det viktigt att utveckla behandlingarna så att de blir allt bättre.

– Cancer hos barn är en helt annan utmaning än cancer hos vuxna. Det handlar inte om att patienten vill leva i några månader eller några år till, utan alla vill att barnet ska ha hela livet framför sig. Ribban ligger väldigt högt i detta arbete. Vi skulle kunna förbättra behandlingarna om vi kunde få mer forskningsfinansiering, framhäver Heinäniemi.

– Det är viktigt att vi genom insamlingen Rosa bandet får in medel för forskning av samtliga cancerformer. Det finns ju så många olika typer av cancer. Cancer hos barn är annorlunda. Därför kan man inte rakt av tänka att om man bara forskar mer i leukemi hos vuxna, så kommer behandlingarna av leukemi hos barn att förbättras.

– Donatorerna och Cancerstiftelsen spelar en stor roll. Det är fint att forskningsgrupperna kan ansöka om stora stipendier som driver forskningen vidare på lång sikt, så att det finns finansiering för flera år i rad. Numera är forskningsprojekten inte korta projekt på ett par månader. Istället behövs ett tidsspann på flera år i detta arbete, så att man kan slutföra de berörda forskningsprojekten. Cancerstiftelsen finansierar också nya forskningsgrupper som kommer in i denna bransch. De får mer kortfristiga stipendier, vilket också är viktigt, så att vi får in nya grupper och kan öppna upp nya dörrar. Stiftelsen erbjuder också finansiering till unga doktorander, berättar Heinäniemi.

Målet är att göra de tunga behandlingarna lättare

Med stöd av Cancerstiftelsens treåriga stipendium har Merja Heinäniemi tillsammans med Olli Lohis forskningsgrupp fokuserat på att utröna skillnaderna mellan olika leukemityper som har en god prognos men dåligt behandlingssvar och sådan leukemi där behandlingssvaren är bra. På detta sätt har forskarna upptäckt de mutationer som finns i cancercellens DNA och fått en uppfattning om fenotypen för leukemi. Detta bidrar till att utröna hur behandlingarna kan göras lättare i fråga om sådana leukemityper som har en god prognos.

När det gäller cancer hos barn medför behandlingarna kraftiga biverkningar, vilket är en utmaning i sig. Forskarna arbetar vidare för att hitta nya råämnen för läkemedelsframställning och för att återfall i denna sjukdom ska kunna undvikas.

– Sjukhusvistelserna och de tunga behandlingarna är tuffa erfarenheter för barnen och deras familjer. Barnen måste vara borta från skolan i långa perioder, och föräldrarna är ofta tvungna att vistas på en annan ort, borta hemifrån. Det är en tung situation för hela familjen, säger Heinäniemi, som själv också vet det mer än väl.

Tekst: Carita Päivänen

Bild: Vuokko Salo