Toppforskare orolig: Finländsk cancerforskning skulle kollapsa utan finansiering från stiftelser

Toni Seppälä, 38, är docent, specialistläkare i gastroenterologisk kirurgi och ledare av en forskningsgrupp vid HUS Gastrocentrum och Helsingfors universitet. Han återvände nyligen till Finland från Baltimore i USA, där han arbetade som forskare i två års tid vid Johns Hopkins universitet. Den ursprungliga anledningen till att han intresserade sig för cancerforskning var att han ville göra något åt stora folkhälsoproblem så som cancer. Han skrev sin doktorsavhandling om Alzheimers sjukdom.

– Min mest personliga kontakt med cancer var att min egen morfar drabbades av magcancer och senare avled på grund av den. Ju mer man vet, desto jobbigare blir det. Ganska snabbt insåg jag även själv hur allvarligt det egentligen var.

Tarmcancer är en allmänt förekommande sjukdom och prognosen för i synnerhet metastaserade cancerformer är dålig. En västerländsk trend är att tjocktarmscancer som drabbar framför allt unga blir allt vanligare.

– Vi kartlägger och utreder fortfarande bakgrundsfaktorerna till varför den har börjat bli vanligare. Det hänger eventuellt ihop med miljöfaktorer, matvanor och levnadsvanor. Västerländsk kost har sannolikt en inverkan på detta, berättar Seppälä.

Finansieringen av cancerforskning har skurits ned kraftigt – donatorernas stöd är viktigt

Ur en forskares synvinkel är det överlägset viktigaste missförhållandet den kraftiga nedskärningen av statlig forskningsfinansiering till universitetssjukhusen under de senaste dryga 20 åren.

– Den statliga forskningsfinansieringen har sjunkit till en fjärdedel av vad den var i början av det här årtusendet. Detta är ett betydande problem och försvagar möjligheterna till cancerforskning i Finland samt leder till direkta försämringar av den kliniska tillämpningen av cancerforskning. Just detta är den forskning som vi kunde tillämpa vid vården av patienter. Nu har man skurit ner den så den är nästan obefintlig. Jag anser att detta finansiellt sett är det största problemet. Cancerforskningen i Finland baseras till stor del på finansiering från stiftelser, konstaterar Seppälä.

– Stiftelsernas finansiering till förmån för forskningen är oerhört viktig. Utan denna finansiering skulle cancerforskningen i hela Finland kollapsa totalt. Det behövs långfristig forskning som är realistisk och som riktar in sig framför allt på hur vi kan göra nya verktyg och behandlingsformer tillgängliga för patienterna, säger Seppälä.

Donatorernas stöd är viktigt, eftersom den resultatinriktade och långsiktiga cancerforskningen kan fortsätta tack vare deras bidrag.

Screening är den viktigaste metoden för att förebygga tarmcancer

Det allra viktigaste med tanke på patientens prognos är att cancern diagnostiseras i ett tidigt skede.

– Jag anser att det absolut viktigaste vore att bygga upp en välfungerande screening av tarmcancer i Finland. USA är ett exempel på att det är möjligt att få incidensen för kolorektalcancer att peka neråt. Vi tror att detta baseras på att framför allt de bästa hälsovårdssystemen i landet verkar uppvisa mycket stort engagemang för screening. I vissa delstater har tre fjärdedelar av alla som är över 50 år deltagit i koloskopiscreening, och i vissa områden har rentav fyra femtedelar gjort det. Tarmcancer är en cancertyp där det finns ett tydligt förstadium. Genom att ta bort tumörvävnaden i förstadiet kan man helt förhindra att cancer uppstår. Men framför allt sker diagnostiken i ett tidigare skede och därmed kan den insjuknades prognos påverkas och bli mer positiv.

Tjocktarmscancer kan förebyggas

Screeningundersökning i form av koloskopi kunde enligt Seppälä riktas in på uppenbara riskgrupper, om samhällets resurser inte räcker till för screening av alla som är över 50 år gamla. Indikatorer på att en person tillhör riskgrupperna är osunda levnadsvanor, manligt kön, övervikt, rökning samt möjligtvis släkthistorien, dvs. en ärftlig benägenhet att insjukna i tarmcancer.

– Även i Finland skulle vi behöva en viss åldersrekommendation för koloskopiscreening. I USA håller man redan på att sänka rekommendationen från 50 års ålder till 40 års ålder. Även i Finland kan resurserna för koloskopi räcka till för screening av tarmcancer om verksamheten kring koloskopi kunde riktas in bättre. Screening som enbart baseras på avföringsprov är inte nödvändigtvis lika effektivt som koloskopi. Koloskopi är helt överlägset, eftersom man genom denna metod kan upptäcka förstadier till cancer och avlägsna tumörvävnad, vilket innebär att incidensen för cancer minskar.

Koloskopi är inget att vara rädd för

– Koloskopi som medicinskt ingrepp är inget att vara rädd för. Det är ett ingrepp bland många andra. Dessutom är det mycket viktigt, om man har några som helst symptom eller bara själv märker att magen fungerar annorlunda. Även i Finland borde man ha en låg tröskel för att uppsöka hjälp och vara med om koloskopi innan rekommendationen om screening utfärdas. I vissa länder genomförs koloskopi som en screening på helt friska symptomfria personer. Det minsta vi kunde göra är att förhålla oss neutralt eller rentav positivt till detta, framhäver Seppälä.

Omvälvande resultat

Toni Seppälä berättar mer om sin egen forskarkarriär och forskningsmiljö och är särskilt entusiastisk över att man har påvisat att aspirin är effektivt som förebyggande åtgärd mot ärftlig tjocktarmscancer.

– Aspirin har konstaterats halvera risken för tjocktarmscancer hos personer i riskgruppen som har en benägenhet att insjukna i cancer. I behandlingsrekommendationerna har man nu lagt till en rekommendation om aspirin för personer som bär på gendefekten för Lynchs syndrom. Just nu arbetar vi med studier kring hur stor doseringen ska vara och huruvida vi uppnår medicinsk effekt med ett dagligt intag på mindre än 600 mg.

Ett annat exempel på ett betydande framsteg inom cancerforskningen är enligt Seppälä de nya formerna av immunterapi.

– För närvarande upptäcker vi undertyper av tarmcancer som reagerar på sådana behandlingar som förbättrar kroppens immunförsvar, och behandlingssvaren visar sig vara effektiva. Härnäst måste vi lära oss att utröna vilka patienter som verkligen har nytta av dessa behandlingar. Genom forskningen kan vi utveckla verktyg för mer effektiva och rätt inriktade, individuella behandlingar av cancer.

Hur försöker du själv undvika att insjukna i tarmcancer?

– Genom att hela tiden vara fysiskt aktiv och hålla normal vikt. Jag anser själv att det är viktigt att äta tillräckligt med grönsaker och fiberrik mat, trots att man inte har kunnat påvisa någon uppenbar koppling till detta. Jag försöker inte själv undvika någon särskild mat, utan äter mångsidigt. Man ska helt enkelt inte leva enbart på grillkorv, säger Seppälä sammanfattningsvis.

Text: Carita Päivänen
Bild: Marko Rantanen