Rosa bandets uttrycksfulla designer Juha Tapio: “Vi lämnar ett unikt spår hos varandra”
Juha lämnade sitt fingeravtryck på det nya Rosa bandet, eftersom var och en av oss lämnar vårt spår hos andra människor. Rosa bandet designades av en artist som tror på det goda.
En vårnatt blev Juha trött på allt velande. Just denna natt skulle melodin som redan varit klar i tio års tid äntligen få sin låttext. Resten av familjen sov och han själv tassade försiktigt iväg till nedre våningen, där hans gitarr låg.
Juha nynnade så sakta han kunde och knäppte på sin gitarr och försökte vara tyst som en mus. Träet på gitarren vibrerade i artistens famn då han lade sista handen vid låten som skulle bli en av hans största framgångar. Sedan lade han in gitarren i sin väska, då klockan var 3:42 och morgonen småningom grydde. Låten fick heta ”Eläköön” (fri översättning: ”Länge Leve”).
Sedan nådde låten ut till en medmänniska
Några år senare fick Eija höra att hon hade bröstcancer. Hon arbetade själv som sjuksköterska. Eija visste att hon bar på en gendefekt som medförde ökad risk för cancer, men hon hade inte hunnit genomgå en operation i förebyggande syfte. Självanklagelserna tyngde ner henne. Till all lycka hade cancern upptäckts i ett tidigt skede, även om det knappt fanns några tecken på att hon hade denna sjukdom.
Under de följande åren var Eija med om åtta operationer under narkos. Då hon inte längre orkade hålla styr på sig själv och inte heller på andra, märkte hon att själva livet i alla fall bär oss vidare. ”Under min sjukdomsresa med cancern har jag upplevt att det viktigaste i livet är att bli älskad och att själv få älska. Efter allt det jag varit med om sjunger jag nu av hjärtans lust Juha Tapios låt “Eläköön”, berättar Eija om låten som ger henne så mycket kraft.
”Länge leve livet och livstörsten.”
Låtar som känns helt rätt
Otroligt många cancerdrabbade känner sig djupt berörda av Juhas låtar, precis som Eija. Låtarna ger dem tröst då de förbereder sig på en operation, eller återhämtar sig efter operationen, eller om natten då de inte kan sova. När de är som allra räddast. Låtarna gör de svåraste stunderna lite lättare att uthärda och samtidigt tydliggör sångerna det som är allra vackrast i livet.
När en ny låt uppstår tycker Juha att det fortfarande känns som om han skulle stå vid hemligheternas källa. ”Ibland fyller man bara en tesked där, andra gånger en hel skopa”, berättar han. Till slut är låten färdig, när den innehåller ens en liten pipett fylld med det som känns rätt.
Det att människor berörs så starkt av låtarna visar enligt Juha hurudan människan själv är till sin natur.
”Människor har en inneboende förmåga att finna hopp i en situation som känns hopplös. Som låtskrivare är jag lyckligt lottad, eftersom mina låtar har kommit ut i rätt tid och på rätt plats. Det handlar trots allt om människans eget mod och egen vishet i fråga om att hitta rätt väg i livet.”
Nu sällar sig den älskade artisten till skaran av Rosa bandet -designers och drar sitt strå till stacken för att främja cancerforskning
Vi sätter våra spår i en utveckling fylld av hopp
Nu sällar sig den älskade artisten till skaran av Rosa bandet -designers och drar sitt strå till stacken för att främja cancerforskning. Hans kärnfamilj har inte behövt utsättas för cancer, men flera av hans vänner och släktingar har drabbats av denna sjukdom. Juhas svärmor har haft cancer tre gånger.
Han ville ha sitt fingeravtryck på Rosa bandet för att påminna oss om att vi lämnar ett unikt spår hos varandra. ”Att köpa Rosa bandet är en liten och enkel gärning, men därigenom kan vi lämna våra fingeravtryck i en utveckling fylld av hopp hos en hel nation”, menar Juha när han beskriver sin vision.
”Det finns väl knappast något högre syfte här i världen än att försöka göra en markering för att lindra vårt kollektiva lidande och fylla livet med mer hopp?”
En modig optimist klarar av vad som helst
Juha har alltid tyckt att allt är möjligt. ”Mina föräldrars inställning var att om man gör sitt jobb ordentligt, kan man klara av vad som helst.”
Landskapen i södra Österbotten passar in på denna tanke. Det är här Juha bodde i sin barndom. Här finns det gott om jämn och fin åkermark, och horisonten sträcker sig långt bort. ”Här inser du att du själv som individ inte har så särskilt stor betydelse. Du står på åkerkanten med fötterna stadigt på marken. Men samtidigt ser du den vida horisonten och det finns inga hinder i vägen. Du vet att om du bara börjar traska, så kommer du till den andra änden en vacker dag.”
Denna inställning kunde man kalla modig optimism och det är faktiskt en av de finaste egenskaperna hos Rosa bandets designer. Samma inställning förenar också Juha och vårt lands främsta forskare. ”Cancerforskare är stora artister”, menar Juha. ”I detta avseende ligger vetenskapen och konsten nära varandra, eftersom bägge två har ett gemensamt mål, nämligen att göra livet bättre.”
Är vi världens mest omtänksamma folk?
Juha har åkt kors och tvärs genom Finland under sin karriär. Under sina turnéer har han träffat tusentals människor och märkt att de har en sak gemensamt: ”Deras mod att leva är alldeles förbluffande. På många platser har detta samtidigt uppmuntrat mig enormt mycket”, medger Juha. ”Jag täcks ju inte heller ge upp, eftersom de andra inte ger upp.”
Rosa bandets designer tystnar en liten stund och minns tillbaka på alla de människor han träffat.
”Vi har en mänsklig vishet och värme som ofta framträder i praktiken genom vår vilja att hjälpa våra medmänniskor, ge andra utrymme och samtidigt vara lyhörda. Det känns oerhört fint.”
När man lyssnar på Juha känns det som om han beskriver världens mest omtänksamma folk. Denna höst bär han med stolthet Rosa bandet fäst vid sitt bröst.
Tekst: Anu Koikkalainen
Bild: Simielius & Simelius